Vad är en mikrob?

 

En mikrob är varje levande organism som tillbringar sitt liv i en så liten storlek, att den ej kan ses med blotta ögat. Mikrober inkluderar bakterier och archaebakterier, protister, vissa svampar och även vissa mycket små djur, som är för små för att kunna ses utan hjälp av mikroskop.

Virus och de nyligen upptäckta prionerna anses även vara mikrober.

 

Termen mikrober är en förkortning för mikroorganism, som betyder liten organism. För att hjälpa folk att förstå de olika typerna av mikrober, så är de grupperade eller klassificerade på olika sätt.

Mikrober är extremt olikartade och representerar alla de stora områdena i livet, inkluderande djuren, växterna, svampar, protister och bakterier.  I termer om antal så är det mesta av livets olikheter på jorden representerat av mikrober.

    

Prokaryoter.

Prokaryoter innehåller ingen kärna eller andra cellorganeller. Ofta enkla i formen, har bakterier ett vidsträckt område av biokemiska olikheter, vilket betyder att de kan växa på många olika ämnen.

Prokaryoter är klumpade i två grupper, Eubakterier och Archaean. Många av dem ser lika ut, men om tittar märmare på dess molekyler, så finner man att Eubakterier skiljer sig mer från Archaea än den skiljer sig från resten av Eukaryoterna, som inkluderar växter, djur, svampar och protister.

 

Eubakterier.

Dessa inkluderar de flesta bakterier som folk tänker på i samband med bakterier.

 

Archaea liknar Eubakterien i storlek och i många skepnader, trots detta skiljer den sig på många sätt från Eubakterien.

Generellt trivs denna grupp av bakterier i extrema miljöer, som i varm termal ventilation, i syrefattig och mycket sur miljö.

 

Eukarytos.

 

Protister.

Protister kan definieras mera vad de inte är, hellre än vad de är. De är en extremt olikartad grupp av mikrober med facinerande varierande skepnader. Dessa inkuderar alla mikroskopiska organismer som inte är bakterier, inte djur, inte växter och inte svampar. Protister är de mikroskopiska medlemmarna av området Protocista.

 

Svampar.

De är organismer som vetenskapare en gång förväxlade med växter emedan de är icke motila, liksom växter. Emellertid tack vare nya forskningsverktyg, har vetenskapare funnit, att vid molekulär nivå, är svampar mer lika djur än de liknar växter. För det första, svampar kan inte syntetisera sin egen föda via fotosyntes, såsom växter gör, men istället så lever de på andra organismer liksom djur gör.

 

Växter.

Växter är organismer som kan erhålla energi från solljus. Alla växter är relativt stora, och därför anses de inte vara mikrober.

 

Små djur.

Är djur mikrober? Om de är för små att ses med blotta ögat, så är de mikrober. De flesta djur såsom kor, fjärilar och maskar är inte mikrober. Små djur såsom rotiferer och nematoder anses vara mikrober.

 

Virus.

De är små bitar av genetisk code i en skyddande klädsel. Virus är ej ”levande”, dvs de kan inte reproducera om de inte är inne i en annan organism.  Ett virus är definitivt för litet för att kunna ses utan ett mikroskop. Eftersom virus är så små ( tunnare än bakterier) kan de anses vara mikrober. Emellertid då de inte är ”levande” utanför en värdorganism, kan det diskuteras om de överhuvudtaget  verkligen är organismer. Av bekvämlighet då de är försummade i andra biologiska områden, är virus diskuterade i mikrobiologi. De flesta virus är kända emedan de orsakar sjukdom.

 

Prioner.

Liksom virus är prioner ”element” som kan reproducera inom den lämpliga värden, likväl kan de inte leva för sig själva. I motsats till alla andra mikrober, som innehåller nukleinsyror, så synes prioner innehålla proteiner, som medger deras reproduktion. Prioner kallas så för att ge en trevligare låtande variation av sammandragningen av proteins och infektioner.

E. coli



Några vanliga Mikroorganismer.

 

     E coli-bakterier (Eschericia coli) finns i tarmkanalen hos människor och varmblodiga djur. Finns denna bakterie i vattnet, är det ett tecken på påverkan från avlopp, gödsel eller dylikt. Då kan även andra skadliga bakterier eller virus förekomma i vattnet. Tabellen anger presumtiva bakterier, vilket betyder att om halten är hög, tas nya prover för att säkerställa identiteten hos bakterierna. E coli får ej förekomma i dricksvattnet.

Koliforma bakterier förekommer naturligt i jord och vatten men kan också indikera avlopp, gödsel eller annan förorening som kan innebära hälsorisk. Gränsvärdet är 1 st per 100 ml.

    Heterotrofa bakterier ger en allmän uppfattning om det totala bakterieinnehållet i vattnet. Förhöjda halter kan bero på otillfredsställande desinfektion, förorenat ledningssystem eller reparationsarbeten. Gränsvärden är 10 st per ml (efter 2 dygn) respektive 5 000 st per ml (efter 7 dygn).

 


    Clostridium perfringens är en bakterie som normalt finns i jord och i tarmen hos många djur. Den kan bilda bakteriegift (toxin) och är en vanlig matförgiftningsbakterie. Latenstiden (inkubationstiden) är kort, vanligen 10–12 timmar, men kan variera (8–24
timmar).

   Aktinomyceter(Mikrosvampar, mögel- och jästsvampar)en typ av mikroorganismer som normalt finns i jord, analyseras vanligen vid lukt- och smakproblem. Höga halter av mögelsvamp kan också innebära risk för överkänslighetsreaktioner.CFU/100 ml (CFU = kolonibildande enheter) för mikrosvamp och aktinomyceter samt under 1 000 CFU/100 ml för mögelsvamp.

   Enterokocker är en grupp tarmbakterier som ofta är ganska harmlösa men som ibland koloniserar sår, urinkatetrar m.m. Mest besvär orsakar de i samband med infektion eller kolonisation av främmande material inne i kroppen, t.ex. hjärtklaffar och proteser.
Enterokockerna har också blivit allt vanligare som orsak till sjukhusförvärvade infektioner, såsom urinvägsinfektioner, sårinfektioner och blodförgiftning (sepsis).

    Bakterien Staphylococcus aureus, den gula stafylokocken, finns ofta på människans hud (nagelbanden) och nässlemhinna och kan lätt hamna i mat under tillagning.

Detta är en vanlig form av matförgiftning, och sjukdomstillståndet är en förgiftning, ingen infektion. Vissa stafylokocker kan nämligen vid sin tillväxt i livsmedel bilda ett bakteriegift (toxin) som retar tarmen.

 

Cryptosporidium

 

 

Parasiter i vatten

       Cryptosporidium parvum.

C. parvum är en encellig parasit som orsakat mycket stora vattenburna utbrott i flera länder. Parasiten är mycket motståndskraftig mot de flesta kemiska desinfektionsmedlen och tycks överleva länge i vatten. Cryptosporidios hos människa yttrar sig som en kraftig, vattnig diarré samt kräkningar och illamående. Symtomen varar ett par dagar upp till ett par veckor. Genomgången infektion leder vanligen till immunitet. Hos personer med kraftigt nedsatt immunförsvar kan infektionen bli livslång med kraftiga diarréer som kan leda till döden. Några effektiva läkemedel existerar för närvarande inte. Infektionsdosen är mycket låg, mindre än 10 organismer.

Cryptosporidier förekommer normalt i tarmen hos många djur, som t ex nötkreatur, får, getter och hjortar. Vatten som förorenats är den i särklass vanligaste smittkällan. I ett utbrott i USA uppskattades att mer än 400000 personer drabbades. Opastöriserad äppelcider och opastöriserad mjölk är livsmedel som satts i samband med utbrott. Teoretiskt kan vilket livsmedel som helst som kontaminerats av smittförande personal utgöra smittkälla liksom vegetabilier som infekteras via kontaminerat vatten eller träck. Cryptosporidierna avdödas vid kokning men tycks överleva djupfrysning.

       Cyclospora cayetanensis .

C. cayetanensis  är en nyligen beskriven encellig parasit som orsakar vattenburna infektioner runt om i världen.  Parasiten infekterar tarmkanalen hos människa och utsöndras med avföringen. Symtom uppträder efter en inkubationstid på 1-2 dagar med feber, illamående, diarré, aptitförlust och muskelvärk. Symtomen kan komma och gå i flera veckor men normalt sker fullt tillfrisknande inom en månad. Även symtomlösa infektioner förekommer.

Förutom vattenburna infektioner är lite känt om hur smitta sprids. Ett stort utbrott i USA som härleddes till importerade hallon vilka hade kontaminerats av förorenat vatten har beskrivits. 

       Entamoeba histolytica.

E. histolytica är en encellig parasit, en amöba, som orsakar s k amöbadysenteri. Parasiten förekommer i Sverige och sprids huvudsakligen via vatten. Amöbadysenteri karakteriseras av blodig diarré men parasiten kan också orsaka sår i tarmväggen och därifrån spridas i kroppen. Även symtomfria bärare och mildare fall av mag-tarmstörningar förekommer. Speciellt hos individer med kraftigt nedsatt immunförsvar kan infektionen kvarstå i flera år. Infektionsdosen är låg, teoretiskt skulle en enda organism räcka för att framkalla sjukdom

E. histolytica infekterar huvudsakligen människa och apor. Andra däggdjur som hund och katt kan också infekteras men dessa utsöndrar inga cystor (den form av parasiten som överlever i miljön) och bidrar således inte till överföring av smitta. Vattenburen smitta är den vanligaste även om livsmedelsburna utbrott också rapporterats. Kokning avdödar E. histolytica.

Giardia lambida

Giardia intestinalis.

G. intestinalis är en encellig parasit som orsakat flera vattenburna utbrott bl a i Sverige. Parasiten hette tidigare G. lamblia. G. intestinalis orsakar mer eller mindre allvarlig diarré, men symtomlösa bärare förekommer också. Normalt varar symtomen 1-2 veckor men kroniska infektioner som varar i flera månader har också rapporterats. Infektionsdosen är låg, mindre än 10 organismer.
 
Giardia
förekommer i hela världen och är en av de vanligaste orsakerna till vattenburen (och ibland livsmedelsburen) sjukdom. Parasiten kan spridas med avföring från människa och djur. Smittade personer som hanterar livsmedel har visats vara smittkälla i en del fall och förtäring av rå frukt och råa grönsaker som kontaminerats av träck kan inte uteslutas som orsak till infektioner.